inte skyldig nån nåt

Jag går lyckans väg till ett liv som clown, en människa utan charm. Jag funderade lite förut på vad jag skulle kalla för drömjobb och insåg att jag inte kunde precisera det, åtminstone inte något realistiskt och greppbart. Ändå är jag på väg någnstans, och det är inte särskilt långt borta heller. Det jag känner är väl att det skulle vara kul att jobba med, men vem lurar jag när jag knappt vet vad det innebär. Fast det måste man kanske inte veta. Men det är så jag tänker, att alla som har drömyrken, som vet precis vad de vill, också har full koll på vad det kommer att innebära i framtiden. Mina ambitioner är långt ifrån så verklighetsförankrade. Men det spelar kanske ingen roll. Hur jag än gör så kommer jag nog förmodligen bli en clown ändå.