inte skyldig nån nåt

Smärta, ångest, stress, fysisk utmattning. Jag fattar dem allihop. De gör på något sätt att man känner att man lever. Så vad är motsatsen? Trötthet. Den typen av trötthet man känner när klockan ringer halv sju på morgonen. Eller, nä, ok, först när du gått upp. Så länge du ligger kvar i sängen kan känslan inte riktigt komma åt dig. Men när du ställt dig upp, tagit några vacklande steg mot duschen. Då. För att inte tala om när det är dags att ordna frukost. Frukost. Vem som nu kom på det. Det är få saker som får mig så illamående som att äta tidigt på morgonen. Det påminner mig om när jag var liten och blev väckt sådär vid halv fyra på morgonen för att familjen skulle åka på semester. Det gällde ju att vara ute i god tid så att vi inte missade den tidiga båten i Helsingborg. Men resandet hade jag inget emot. Men mina föräldrar insisterade att jag skulle få i mig så mycket mat som möjligt de där tidiga timmarna, för vi skulle inte få mat förrän... ja, whatever.

Det ser inte ljust ut när det gäller en framtid och ett jobb som gör att jag inte behöver gå upp så tidigt. Få verkar ha den lyxen. Inte för att det skulle spela någon roll. Jag vill ha den ändå.