Låt oss vänta till slutet och göra allt då
Undrar lite om det ligger i människans natur att skjuta saker på framtiden. Till sista stund. Jag vet ju att jag själv är sådan, att jag måste ha en deadline och ju närmare jag kommer den, desto mer får jag gjort. Men allt det andra då?
Jag tror det var ett Fredrik Lindström-program på teve som handlade om hur människan är och vilka speciella egenskaper hon har jämfört med djuren. Det kan säkert ha varit en helt annan typ av program med, men det är oväsentligt. Där sa de i alla fall att människan är det enda djuret som avstår från något för att erhålla en belöning i framtiden. Dels hade det utförts några tester på barn som fick välja att få en chokladbit nu eller få två vid ett senare tillfälle. Barnen agerade precis som djuren skulle ha gjort. Där gällde det att glufsa i sig medan man kunde. Kanske inte för att de tänkte att imorgon kanske jag är död, men ändå.
Vuxna människor beter sig inte alls på samma sätt. Med vissa undantag förstås. Exempelvis så avstår vi från ledighet nu och arbetar för att kunna pensionera oss i framtiden. Här gäller förstås också sparande av pengar. Vi avstår från en summa pengar nu för att kunna använda dem vid ett senare tillfälle.
Det är ju lite samma sak då med pensionärer som arbetat hela sitt liv och äntligen kan göra allt det där de aldrig haft möjlighet till innan. Men så när det väl handlar om något man inte vill göra. Då avstår man från det jobbiga nu för att tvingas sitta med det i panik när klockan snart ska slå tolv. Kanske är jag trött och tänker bakvänt, men det känns ändå som att det är logiken som är bakvänd och inte jag.
Jag tror det var ett Fredrik Lindström-program på teve som handlade om hur människan är och vilka speciella egenskaper hon har jämfört med djuren. Det kan säkert ha varit en helt annan typ av program med, men det är oväsentligt. Där sa de i alla fall att människan är det enda djuret som avstår från något för att erhålla en belöning i framtiden. Dels hade det utförts några tester på barn som fick välja att få en chokladbit nu eller få två vid ett senare tillfälle. Barnen agerade precis som djuren skulle ha gjort. Där gällde det att glufsa i sig medan man kunde. Kanske inte för att de tänkte att imorgon kanske jag är död, men ändå.
Vuxna människor beter sig inte alls på samma sätt. Med vissa undantag förstås. Exempelvis så avstår vi från ledighet nu och arbetar för att kunna pensionera oss i framtiden. Här gäller förstås också sparande av pengar. Vi avstår från en summa pengar nu för att kunna använda dem vid ett senare tillfälle.
Det är ju lite samma sak då med pensionärer som arbetat hela sitt liv och äntligen kan göra allt det där de aldrig haft möjlighet till innan. Men så när det väl handlar om något man inte vill göra. Då avstår man från det jobbiga nu för att tvingas sitta med det i panik när klockan snart ska slå tolv. Kanske är jag trött och tänker bakvänt, men det känns ändå som att det är logiken som är bakvänd och inte jag.
Kommentarer
Trackback
