Som en nattfjäril mot ljuset

Det är lätt att falla tillbaka i gamla mönster. Jag tycker om att vara personlig, men jag vill vara det på rätt sätt den här gången. Personen ska inte stå i centrum. Livet ska göra det. Livet som är kopplat till personen.

Jag har hört att man kan påverka sitt liv. Ha! Jo, visst. Välja sina vänner, välja sitt spår, sin stig att vandra som i viss mån är ett val av framtid, men resten då? Det går kanske att gömma sig, men det är inte lika lätt att bli sedd. Att fly innebär alltid ensamhet. Att försöka få uppmärksamhet likaså.

Mönsterbrytare ska dock ha all heder. Det må vara tråkigt ibland, men också extremt nödvändigt. Antingen för att bara ta sig framåt, eller för att inte dö. För en karriär eller en kärlek eller en undkomst av knark eller ett hål i huvudet. Så ett dåligt ligg som kanske egentligen mest var dåligt i efterhand är inte så märkvärdigt. Ett simpelt försök. Något som misslyckades. Och när man känner sig sådär övertygad om att jaja, han var ingenting för mig så får man ändå ett slag i ansiktet i och med att, även om man inte är intresserad, så ringde han aldrig. Varför ringde han aldrig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0