inte skyldig nån nåt

Aha, nu har jag gjort det igen. Jag har varit dum mot mig själv. Jag är så bra på sånt. Eller hur?

Sitter och skriver när jag egentligen borde skriva. Tittar mig i spegeln. Tittar ut genom fönster. Jag har alltid varit en sucker för fönster. Jag tror jag fått det från min far. Han är också en sucker för fönster. Fast jag vet inte om han vet om det. Men jag vet om mig själv.

Och vet om gör jag också att jag sällan eller aldrig förvånar mig själv. Förvånar jag andra? Ja, det är väl deras vinst eller förlust i så fall. Jag är inte skyldig nån nåt, men är jag skyldig mig själv nåt? Mitt handlande verkar inte ge några bevis på något sådant. Eller så är det precis det det gör fast åt fel håll. För det finns alltid två sidor av samma mynt, inte sant?

Jag kan alltid skylla på att det är ett nytt år. Tid för förändring. Förnyelse. Förbättring.. om än bara ur en synvinkel.