inte skyldig nån nåt

There once was a lesbian from Cancun
who took a young man up to her room
where they argued all night
as to who had the right
to do what and how much and to whom.

Aha, nu har jag gjort det igen. Jag har varit dum mot mig själv. Jag är så bra på sånt. Eller hur?

Sitter och skriver när jag egentligen borde skriva. Tittar mig i spegeln. Tittar ut genom fönster. Jag har alltid varit en sucker för fönster. Jag tror jag fått det från min far. Han är också en sucker för fönster. Fast jag vet inte om han vet om det. Men jag vet om mig själv.

Och vet om gör jag också att jag sällan eller aldrig förvånar mig själv. Förvånar jag andra? Ja, det är väl deras vinst eller förlust i så fall. Jag är inte skyldig nån nåt, men är jag skyldig mig själv nåt? Mitt handlande verkar inte ge några bevis på något sådant. Eller så är det precis det det gör fast åt fel håll. För det finns alltid två sidor av samma mynt, inte sant?

Jag kan alltid skylla på att det är ett nytt år. Tid för förändring. Förnyelse. Förbättring.. om än bara ur en synvinkel.

Som bekant så lägger privatpersoner gärna upp texter och ackord till låtar med kända artister, på diverse hemsidor. På vissa sidor kan läsare ranka och betygsätta hur bra jobb som utförts. Som tur är för personen som lagt upp ackord och text till Inte skyldig nån nåt så är det ingen sån betygssättning på den sida som hamnar överst när man söker på låttiteln på google. Jo, faktiskt. Överst. Så jag skrattar. Jag menar, man kan ju tycka tt om man nu envisas med att lägga upp det på nätet så är det väl inte för mycket begärt att man försöker skriva någorlunda rätt text i alla fall.

C                        G                          am
så jag hör att du är på kryss med bosö
C                        G                                 am
så jag hör att du är förklarat krig mot kärleken
F               C      Am
men inte ska du dricka ditt hjärta itu
C                       G               am
så du bor på esay street och aldrig spela nåt
C g am f
å aldrig växa åopp
c g f

ja är inte skyldig dig nåt längre

alla bara babbalr i ditt öra
obbapalola beppapalola
predika inte praktiken
för nana är på telefonen
svara inte

jag är inte skyldig dig skit längre

jag är inte skyldig..

folk säger att framgången förstört dig så
ja men nåt skulle snart ha förstört mig ändå
jag fick stryl av  antingen latinogängen eller skidsen
du pussa på antingen dörrvakten eller polisen
kanske mötte dig på skolgården

inte skyldig dig nåt..

somliga säger att låtarna du gjorde var värdelösa
kanske det men dom var nånting att gör medan man väntar
somliga säger stå opp somliga säger att det borde vart dom

du hänger på repen och lär dig ta slagen eller hopar ut i matchen

jag är itne skyldig dig nåt…

I will never understand people!
They are the worst!

Alkoholfri öl är som ett äktenskap utan känslor...

Fick ytterligare ett samtal från en herre som ville beställa bord på restaurangen jag nämnde i ett tidigare inlägg. Artig som jag är så förklarade jag för honom att han ska slå en sexa på slutet och inte en nolla. Han förstod att han inte var den första som ringt till mig i samma ärende och var vänlig nog att berätta att en annan restaurang givit honom numret och att det då är de som har fel. Jag bara måste undersöka om de två restaurangerna har något samarbete, om de har samma ägare eller något liknande. Eller så kanske de har en beef eftersom de ger ut fel nummer hela tiden. Anyhow, soo interesting.

Well, what can I say? Det känns som att jag haft mer att göra än Obama den senaste månaden. Känner mig konstant trött/bakis/sliten/död. The week of hell är snart över och jag får äntligen andas ut. Jag som nästan trodde att det inte fanns något slut på illamående. Nu börjar jag åtmistone hoppas. För visst kan jag väl må bättre? YES, I CAN!

Det är tur att det går att finna tröst i några av de bästa teveserierna just nu: True blood och Dexter. Synd bara att det inte finns tid att följa fler. Det finns alldeles för mycket bra. En junky som jag blir så förvirrad av allt utbud att jag inte kan välja. Eller åtminstone inte disponera min tid. BRIST på tid.

För övrigt så är Glasvegas det mest obeskrivliga just nu. Tack Maja. Mata mig mer. Jag har blivit en lat musikkonsument. Jag orkar inte ens läsa om Morrisseys nya skiva som kommer i februari. Kanske kan någon får mig att lyssna på den. Annars vet jag inte om jag orkar. Be my guide.

Jag är nyförälskad i Jens. Så som man kan bli. Som hade en gammal flamma varit utomlands ett tag och plötsligt dykt upp i staden igen. Så där så att man får syn på honom på någon gata där minnen delats från en svunnen tid.

Jag har alltid hatat den gamla reklamfilmen för något läkemedel mot förkylning där den där kända skådespelaren (som till exempel var med i Sällskapsresan) sitter med en handduk över huvudet och jämför en mans förkylning med kvinnors barnafödande. Fånigt.

Jag har alltid föraktat de svaga som gnäller för att näsan rinner. Som gräver ner sig och kräver uppassning bara för lite hosta eller som sjukanmäler sig minsta lilla slem i deras luftvägar. För att inte tala om människor som ens äger en febertermometer och tar tempen så fort de känner sig lite trötta.

Nu sitter jag här med en rinnande näsa och jag tänker inte klaga. Men jag måste ändå erkänna att bättre skulle man kunna ha det. Dock är det inte ok att känna efter så mycket. Livet är hårt, tråkigt och skit nog som det är, men inte på grund av förkylning. Förkylning är icing on the cake. Eller snor på skiten om man så vill.

Ett par gånger i veckan så ringer det folk till mig och vill beställa bord. Hittills har jag inte bokat dem, men det hade varit ganska kul. Fast samtidigt lite taskigt. Både mot gästerna och restaurangen som de tror att de kommit till. Jag råkar nämligen ha ett väldigt snarlikt telefonnummer som en ganska tjusig restaurang som ligger här ett stenkast bort. Vid några tillfällen har de dessutom talat in sin önskan om bordsbokning på min telefonsvarare. Jag känner lite att det är ganska mycket badwill för krogen i fråga och jag funderar lite på om jag skulle ta och starta någon form av verksamhet för att tjäna lite extracash. Har även funderat lite på om man skulle ta och tala in ett meddelande som hänvisar till rätt nummer. Vad kan sådant vara värt tro? Ett sällskap på sex eller nio personer bör ju ändå spendera några tusen så...

Det är något med Göteborg. Något jag tycker väldigt mycket om. För ett halvår sedan slog det mig vad som var en av anledningarna. Hemmablindheten. Göteborg har visserligen sin charm, men om man tittar närmare så är det inte en särskilt vacker stad. Naturligtvis finns det delar av staden som är fantastiska, men titta upp, titta runt, sug in. Vad är det egentligen? Jo, hur klyschigt det än låter, så är det en arbetarstad, eller före detta arbetarstad, som litegrann försökt att glömma bort sin egen historia genom en taskig planlösning. Miljonprojektets arkitekter gör sig inte bara påminda i förorterna utan även i centrala stan på ett minst sagt obehagligt sätt. Några få själar verkar ha insett det och delar av stan börjar faktiskt likna något.

För några år sedan kände jag att jag aldrig ville lämna Göteborg. Jag är inte lika säker längre. Jag tänker allt oftare på att lämna när jag tagit min examen. Förstås, det beror på jobb och bostad och så vidare. Och än är vi inte där. Sommaren 2009 har kanske mer att erbjuda än en enkelbiljett till Stockholm. För i så fall blir det nog ändå Stockholm. En stad som till skillnad från Göteborg är vacker på ett mer självklart sätt. Kanske för att det är en av världens mest rivna städer. Gör om, gör rätt.

Det som är annorlunda nu och för några år sedan är också att jag nu till skillnad från då känner en hel del människor däruppe. Vänner jag lärt känna där. Vänner som har flyttat upp. Den senaste i skaran, en veckopendlande kulturchef. Kanske blir jag också en i mängden som låter karriären föra mig till den stora staden i öst?

In my opinion, om du gör det, kom aldrig tillbaka.

Smärta, ångest, stress, fysisk utmattning. Jag fattar dem allihop. De gör på något sätt att man känner att man lever. Så vad är motsatsen? Trötthet. Den typen av trötthet man känner när klockan ringer halv sju på morgonen. Eller, nä, ok, först när du gått upp. Så länge du ligger kvar i sängen kan känslan inte riktigt komma åt dig. Men när du ställt dig upp, tagit några vacklande steg mot duschen. Då. För att inte tala om när det är dags att ordna frukost. Frukost. Vem som nu kom på det. Det är få saker som får mig så illamående som att äta tidigt på morgonen. Det påminner mig om när jag var liten och blev väckt sådär vid halv fyra på morgonen för att familjen skulle åka på semester. Det gällde ju att vara ute i god tid så att vi inte missade den tidiga båten i Helsingborg. Men resandet hade jag inget emot. Men mina föräldrar insisterade att jag skulle få i mig så mycket mat som möjligt de där tidiga timmarna, för vi skulle inte få mat förrän... ja, whatever.

Det ser inte ljust ut när det gäller en framtid och ett jobb som gör att jag inte behöver gå upp så tidigt. Få verkar ha den lyxen. Inte för att det skulle spela någon roll. Jag vill ha den ändå.

Undrar lite om det ligger i människans natur att skjuta saker på framtiden. Till sista stund. Jag vet ju att jag själv är sådan, att jag måste ha en deadline och ju närmare jag kommer den, desto mer får jag gjort. Men allt det andra då?

Jag tror det var ett Fredrik Lindström-program på teve som handlade om hur människan är och vilka speciella egenskaper hon har jämfört med djuren. Det kan säkert ha varit en helt annan typ av program med, men det är oväsentligt. Där sa de i alla fall att människan är det enda djuret som avstår från något för att erhålla en belöning i framtiden. Dels hade det utförts några tester på barn som fick välja att få en chokladbit nu eller få två vid ett senare tillfälle. Barnen agerade precis som djuren skulle ha gjort. Där gällde det att glufsa i sig medan man kunde. Kanske inte för att de tänkte att imorgon kanske jag är död, men ändå.

Vuxna människor beter sig inte alls på samma sätt. Med vissa undantag förstås. Exempelvis så avstår vi från ledighet nu och arbetar för att kunna pensionera oss i framtiden. Här gäller förstås också sparande av pengar. Vi avstår från en summa pengar nu för att kunna använda dem vid ett senare tillfälle.

Det är ju lite samma sak då med pensionärer som arbetat hela sitt liv och äntligen kan göra allt det där de aldrig haft möjlighet till innan. Men så när det väl handlar om något man inte vill göra. Då avstår man från det jobbiga nu för att tvingas sitta med det i panik när klockan snart ska slå tolv. Kanske är jag trött och tänker bakvänt, men det känns ändå som att det är logiken som är bakvänd och inte jag.

För säkert ett år sen eller mer så sa en bekant till mig, lite sådär i förbifarten, att han tyckte att tevekocken Gordon Ramsey var jäkligt het. Jag var inte förfasad, men ändock förvånad. Han hade ju blinkat förbi i teverutan ett flertal tillfällen vid trejlers osv, men det var inget jag då lade särskilt mycket märke till.

Nu såhär i efterhand, efter att ha fastnat vid både ett och två av hans program så ser jag det där som jag inte såg då. Jag är inte heller nu förfasad, men ändock förvånad. För även om jag ser det så är jag inte riktigt säker på att jag förstår det. För inte egentligen är väl karln snygg? Det måste vara något annat. Kan fulsnygghet endast uppstå om man får smaka på personen ifråga lite? Eller kan en totalt okänd person på en bild besitta denna svårdefinierade egenskap?

Jag känner lite likadant inför Michel C. Hall och förmodligen x antal andra personer av kategorin kändisar.